torsdag 25 november 2010

Engel

Sitter på café och försöker arbeta, men det finns ingen lugn och ro. Sitter intill ett gäng fnittriga fittor, förlåt, flickor, i typ 18-års åldern, och de jämför vem som jag har gjort mest du-vet-vad- med flest du-vet-vilka utan att egentligen säga vad du-vet-vad egentligen är. "Ja", säger ju en tjej, det beror ju liksom på hur man definierar mig.

MAJGAAD.

Snacka om att jag känner mig antik när 18-åringarna har haft typ lika många sexualpartners som jag. Vilket århundrade är jag född i egentligen, som inte hade haft sex medm inst 10 pers när jag blev 15?
Jag har länge beundrat fönstrets estetik mitt emot mig, när jag sitter på biblioteket. Men idag blev jag störd. För ungefär samtidigt som jag packade upp mina saker på skrivbordet, och såg ut genom fönstret, på byggnaden mitt emot, så stod en man där, endast iförd y-front, och talade i telefon. I fönstren. Nästan naken. Y-front. Y-front är faktiskt värre än om han hade varit naken. Hade han stått där naken, oavsett hel eller halv stång, så hade jag kunnat tänka mig att han var någon sorts exhibitionist, och då hade det här varit ett spännande inlägg. Nu är det bara ett inlägg om en väldigt tanklös man. Som står i fönstret och talar i telefon. Iförd y-front.

Julpyssel

Det ska bli julpyssel på dagis. Mamma värmer upp med lite starkvinsglögg innan. Alla mammor gör så. För alla mammor tycker det är precis lika jobbigt med julpyssel på dagis. Man vill ju göra det där hemma, där man kan be barnen vara tysta för att mamsen måste vila sig en stund på sängen. Det kan man inte göra på förskolan.

Alla föräldrar försöker hjälpa sina barn att klippa silkespapper, limma änglar, måla, klistra tomteskägg och gud vet vad, medan barnen springer omkring som galna, med en energi som inte är av denna världen. Vems idé är det egentligen med julpyssel på förskolan?

Och det sköna är att man hör arga föräldrar från varje liten vrå av lokalen. "Kom hit nu!", "Men hjälp till då, det är väl inte jag som ska pyssla heller!", "Men nu släpper du saxen säger jag!", "Vart tog du vägen nu då, du är ju inte klar med lyktan!"

Fridsamt, eller hur?

Ingen förälder (utom de överpedagogiska som alla hatar) vill julpyssla på förskolan med sitt barn. Jag undrar om det är någon sorts hämnd från fröknarna. Typ; vi bjuder in föräldrarna så får de se hur vi har det varje dag!

Okej, vi har fattat poängen.

Rätt och slätt på rätt sätt med vett och netikett

Jag har funnits i bloggvärlden ganska länge (bara inte som någon ludvikafru, det är först nu mitt liv blivit så glamouröst) och det finns en sak som förbryllar mig, och det är kommentarsfunktionen.

Ju mer redneck, desto mindre netikett!

När det gäller blogger (blogspot); STÄNG AV ORDVERIFIERINGEN. Jag lovar, hälften av kommentarerna ni skulle fått försvinner på grund av att man ska tvingas fylla i en ordverifiering när man tror att kommentaren redan är publicerad.

Och när ni får en kommentar; SVARA PÅ KOMMENTAREN I DIN EGEN BLOGG. Det blir en totalt värdelös kommunikation annars.

Jesus. Men så är det ju Ludvika också, vad kan man säga.

måndag 22 november 2010

det som stör mig mest är ju att jag också vill ha cola, mazariner och BALLERINA

Måndag, måndag

För att kunna få någon som helst rutin på mitt studerande så brukar jag ibland sätta mig på bibliotek eller caféer för att läsa. Just nu sitter jag på Engel, och det är märkligt vad man lägger märke till saker.

Till exempel sitter det på en av barstolarna på nedervåningen en ung tjej med hemsk frisyr och talar högt och vitt om att hon druckit både läkarsprit och alcogel.
Alltså, hur pucko är man då?
Finns det någon, över huvudtaget någon över 15 år som tycker det är coolt att dricka alcogel som man använder för handdesinfektion?

Men det är inte allt, för när jag sedan sätter mig till ro på övervåningen kommer det upp på tonårstjejer. De har köpt en varsin läsk. Sedan plockar de upp ett fyrpack mazariner och en rulle ballerina ur väskorna. Och då pratar vi alltså ENGEL, där det är BILLIGT att fika!

söndag 21 november 2010

Söndag på riktigt

När man bor i en sådan här liten stad, så finns det inte mycket att göra en söndag. Man kan ta en tur på Åhléns, en fika på Engel, eller spela biljard på Frändskapshuset. Möjligtvis har simhallen/äventyrsbadet öppet också.

Men det är så tomt. Det är sådana här dagar jag verkligen märker att det är en liten stad jag bor i. Snön faller och allting blir tyst. Folktomt. Tröttsamt.

Personligen tog jag och en vän oss en tur till Lyviksberget där vi inhandlade karameller på Rusta och mat på Coop. Det är ju också sånt man kan göra en söndag.

lördag 20 november 2010

Nästan som en söndag

Det har inte hänt npgonting på hela dagen, jag har varit alldeles för trött för att ens gå ut i det här vädret. En filmkväll i soffan under täcket nu, och fler uppdates om vad som (inte) händer i stan senare.

fredag 19 november 2010

Kunglig trohet, en plikt mot Sverige

Jag har inte riktigt fattat grejen med den här otrohetsaffären kungen påstås ha varit involverad i. Han är ju man, och det säger ju allt. Klart som fan han är otrogen, och Camilla Henemark är ju vacker.

Det får mig dock att tänka på mina egna otrohetsaffärer. Ja, inte när jag varit otrogen då, men när jag varit med män som varit otrogna.

Första gången jag hade sex med en upptagen man så var han egentligen inte upptagen, utan mer på dejtingstadiet. Det är ju lite diffust, det där med dejting, över huvudtaget.

Vi satt på en förfest, han ville ha mig och jag ville ha honom. De andra drog ut på krogen och vi drog hem till honom. Kanske är det något fel på mig som inte har någon moral, men jag tyckte faktiskt att det var skitroligt att tjejen i fråga ringde till honom, mitt i sexakten, och frågade om hon kunde komma hem till honom och sova. Jag gjorde så klart mitt bästa för att distrahera honom. Både den gången och ett par gånger efter den kvällen.

Det här var för flera år sedan, och jag har hört att de fortfarande är ett par. För inte så länge sedan träffade jag dem båda två på en tillställning, och ja, hon är trevlig. Men ganska "girl next door", inte riktigt vad jag trodde att han skulle nöja sig med. Jag förstår inte varför han valde henne framför mig.

Senaste gången jag hade en otrohetsaffär i Ludvika var det med en man som inte ens var härifrån. Och, till mitt försvar (för jag känner att jag borde försvara mig), så talade han inte om att han var sambo förrän EFTERÅT. Mycket fult. De bor i Stockholm. Han sysslar med musik. Hon med inredning. För lite drygt ett år sedan var jag med om en ganska underlig situation när hon medverkade i något av alla tv's inredningsprogram. Skumt att se, på något sätt.

V.I.P?

Jag såg precis en vit limo glida genom stan. Har vi finbesök eller är det bara någon som vill flasha med sin fantastiska ekonomi?

våldsverkande säkerhetsvakter

Jag har aldrig förstått skillnaden mellan SÄKERHETSVAKT och VÄKTARE. Vilka är det som patrullerar områden a la securita-style och vilka är det som i gula skjortor försöker se hårda ut på krogen?

Nevermind egentligen. Jag har en teori om det där, om att de män (kanske gäller det kvinnorna också, jag vet inte) egentligen ville bli poliser, de sökte säkert till polishögskolan också. En gång, kanske fler. Men det sket sig liksom. Och då fick de nöja sig med det näst bästa; säkerhetsvakter/väktare.

En annan teori är att dessa män (gäller inte kvinnor) också har väldigt små snoppar, vilket jag fått bekräftat genom vittnesmål och egna erfarenheter.

Det är något med en man, som bär på en sån där leksaks walkie-talkie, batong och ser hård ut som får mig att vilja skratta. Det är faktiskt ganska roligt. Det är en maktförskjutning som gått fel, i alla fall här i Ludvika.

För några år sedan var jag och min väninna på krogen. Vi satt vid ett bord och pratade och en av vakterna, vi kan kalla honom ”Micke” (eftersom han heter Micke), kom fram till oss. Under de tjugo minuter vi satt där blev han mer och mer fysisk, smekte min rygg, och masserade mina axlar. Creepy.

För några månader sedan var jag och en annan väninna på Jurassic Park (Silver Dollar tror jag det heter egentligen), och där flirtade vi med vakten. Han var ganska stor, och är en av dem som alltid ser så stenhård ut när han går omkring på krogen eller i affärer. Men min väninna har en gåva från gudarna; det finns inte en man hon inte kan få att smälta. Inte ens han kunde stå emot hennes charm. Kanske är han bara en snäll kille, kanske hoppades han på en trekant med oss två, men han gav oss skjuts hem. Och han blev utan både trekant och sex (”han hade så liten snopp!”)

Min poäng är att de finns överallt i Ludvika; vakterna som överträder gränser. Ibland nekas mina vänner inträde på grund av personliga vendettor. Det har faktiskt till och med hänt att en av mina vänner blivit utslängd från krogen för att han ”var för full”, när det i själva verket var en servitör som tappade en bricka med glas.

En kväll på Selmas kom jag och en väninna i diskussion med en liten pojkrasker som flyttat från Smedjebacken till Stockholm. I Smedjebacken var han ingen. I Stockholm var han säkerhetsvakt. Och medan vi drack våra drinkar och han sin öl, så berättade han om en rättegång där en av hans kollegor oprovocerat använt övervåld, men blivit friad eftersom hon var en ganska liten tjej och ingen trodde att hon kunde klå upp en snubbe. Alltså. Seriöst? Det värsta var att han var så jävla stolt över det, som om det vore en seger att hon blev friad.

Jag protesterade, och bemötte hans argument. Ibland ses vi på stan, men han vill inte längre säga hej till mig.

Jag har hört ryktats att det är väldigt få procent som skiljer människorna från schimpanserna. Och ibland så tror jag det är väldigt få procent som skiljer säkerhetsvakterna från apor över huvudtaget.

crazy bitches

Jag hatar när folk kallar sig själva för spralliga, galna och fulla av upptåg. Hej. Du. Vi går inte i mellanstadiet längre. Om du fortfarande är sprallig när du passerat tonåren bör du uppsöka läkare för en ADHD-utredning.

kaffe på bk's

- Jag funderar på att ta mig en älskare.
- ?
- Ja, jag vill ha en älskare.
- Bör man inte vara gift för att kunna ta sig en älskare?
- Nej, det behöver man inte alls, vi lever faktiskt här, 2010. Folk gifter sig ju knappt längre!
- Okej, jag formulerade mig fel, vad jag menade är att du ju inte ens har en pojkvän. Hur ska du kunna ta dig en älskare då?
- Jag vet inte. Men jag tycker om det begreppet. Att, liksom, ha en älskare...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...